Att vara gravid är mysko...

... minst sagt. Man känner sig som en tonåring igen. Eller kanske inte men den där känslan av att inte känna sin kropp återkommer. När man inte vet vart armar och ben är och vart man börjar och slutar. Jag har den känslan just nu. Jag bestämmer inte riktigt själv längre. Det är bra att gilla läget och flyta med. Kroppen säger också till på ett mer bestämt sätt.

- Nu orkar jag inte säger kroppen och då kan man inte göra något utan det är bara att sätta sig och hämta andan.

-Nu är jag hungrig... blodsockret faller som en sten och man blir panikhungrig. Annorlunda är bra förnamnet.

Jag har fått näsblod för första gången i mitt liv. Tänk att man ska bli tretti innan det händer. En annan sak som jag har bestämt mig för. Jag ska aldrig tillåta mig att få en stor ölmage. Stackars alla tjocka gubbar. De måste ju vara helt slut i ryggen. Det är kanske bra att man är tjej och får fettet runt höfterna. Blir lika mycket fram som bak liksom. Tur att jag bara behöver stå ut med min "ölmage" i några månader till...